När en dag ett av mina, eventuella, barnbarn kommer upp i knä på mig och ber mig berätta om nån bandymatch jag minns så kommer dagens att bli en av dom.
Inte för själva spelet som mer liknade en träningsmatch i Oktober, tamt, lojt och oinspirerat av vår röda hjältar. När "Mischa" dunkade in 6-2 till Kalix i början av andra halvlek trodde vi alla att det bara var att packa ihop och gå hem. Det ville inte Finspång, åt upp till 6-5 men kom inte ikapp, pust.
Det som gör att jag kommer minnas dagens match är Finspågs hejarklack "Rödtjut"!!
Att resa hundra mil med sitt lag och sen stå upp och S-J-U-N-G-A i 90 minuter (minst) det är inget annat än att ta sig mössan för.
Dom sjöng, dom trummade, dom hejade och en av dom vann bollkastningen i paus men skänkte tillbaka vinstsumman till Kalix ungdomsverksamhet.
Och det bästa av allt: Till skillnad från publiken i Haparanda i onsdags så hördes inte ett bu-rop eller domar#¤%&## från de tillresta, dom bara stod där och sjöng.
Jag bugar mig djupt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar