Hjärnsläpp och hjärtfel

Herredumildejesus!!

Vilken otrolig dramatik vi knappa ett halvt tusen åskådare fick bevittna på IP denna januarilördag.
För att hitta något liknande får vi gå tillbaka till den där februarikvällen 2002 då vi klarade oss undan nedflyttningshissen i en rysare mot Boltic som avgjordes på hörna i slutminuterna.
5-4 då och 5-4 idag.

Idag avgjordes matchen då en stackars örebroback fick hjärnsläpp och slog undan en förlupen kula så högt över sitt huvud att han fick sträcka sig ordentligt för att nå den.
Hög Roger Federer-klass på den.
Klockan stod på 88 och domaren korsade armarna över sitt huvud, straff.

Matchen hade så här långt böljat fram och tillbaka och lagen turades om att föra.
Helt öppet och ovisst.
Nervdaller på bägge sidor om sargen.

Dunder-Berglund obeveklig i denna nervkittlande stund.
Upp med bolluschlingen i burtaket och målvakten lär nog undra var tusan boll%¤#¤& tog vägen.
Stenhårt.

Av matchen återstår två minuter plus ett halvårs tidstillägg.

De svarta öste på och fick hörna i sista andetaget.
Jaha, sa jag i sedvanlig kalixanda, då bidde det oavgjort.

Efter en sanslös kalabalik framför det röda målet tjongades bollen bort, bort, och långt iväg.
Domaren från Haparanda blåste den ljuvligaste melodi jag nånsin hört.
Tro mig, slutsignaler kan låta vackert.

Växlade några ord med de tillresta ÖSK-supportrarna efter matchen.
Dom var inte så nedslagna, för si dom tyckte minsann att förlora mot Kalix är ingen skam.
Dessutom kände en av dom till gamla storlag som Bondersbyn, Seskarö och Pålänge.

En riktig bandynörd kallade han sig själv.
Jag kallar honom ett orakel.

Uppmaning till Kalix Bandy.
Skaffa ett gäng defribri.....defibri...ja, ni vet sådana där mojänger som sätter fart på hjärtat i kritiska lägen.
Vi var många som balanserade på kanten till hjärtsnörp i eftermiddags.

Klassisk vintersport när den är som bäst.
Heja!!

Ett tåg

Om man, av någon anledning, ska tro kvällstidningarnas domedagsrubriker så finns det inte ett enda tåg i landet som går som det ska.
Ett som inte gjorde det idag var det stora rödvita segertåget, i alla fall gick det på lågfart i fyrtiofem minuter efter avgång.
Det knakade, gnisslade och jämrade sig när det skulle plöja genom den vita mur som ställt upp likt snövallarna på Bornholm eller Öland.
Hua, så dåligt.

Efter beordrat kaffedrickande, där lokförare Rönnqvist förmodligen gav sina maskinister en ordentlig åthutning, tuffade så tåget igång.
Tre fullträffar inom fem minuter stängde drabbningen och sen rullade det iväg synnerligen friktionsfritt.

10-2 på tavlan när den finske stinsen i randig skjorta vinkade att resan var slut.
Ett finskt domarteam som jag tycker skötte sig med den äran.
Det tyckte inte en i Rättvik som passerat bäst-före-datum för många år sen. Han tyckte för övrigt ingenting var bra, inte ens sina lagkamrater som fick sig en skrapa då och då. Pajas.

Nu rullar vi vidare. Örebro nästa helg. Det borde bli bra.
Be there !!

Heja.