Det är januari 1979.
Affischer runt samhället har gjort gällande att ”Far o son disco” håller hov på lördag.
”Far o son disco” var det bästa discot som gick att uppbringa på våra breddgrader, (åtminstone tills dom spårade ur i början på 80-talet med charterturistiska sexlekar och annat ”kul”, fy)
Under veckan var det jakt på diverse tillhörande drycker, jag minns inte att jakten misslyckades någon gång men det var ändå lite stressigt.
Lördan kom och förfest hemma hos någon stackare som hade ff, eller eget rum på lagom avstånd från föräldrar. Som hos mig med rummet en trappa upp, där blev det ibland problem med frakt av div. buteljer förbi köket och vardagsrummet på nedre våningen när vi skulle gå.
Det blev en drink eller två ( jaja någon mer kanske) bestående av, för det mesta, Renat och Mer Äpple. Fanta Citron var också gångbart som groggvirke, ja t.o.m morsans essens-saft.
Hade nån Wyborowa eller Smirnoff var han kvällens kung.
Som en kompis nyligen kommenterade de drinkarna: Att man inte blev nykterist med tanke på vad man hällde i sig.
Sen bar det av. En promenad i svinkyla ner till danspalatset mitt i stan. KASKAD (se bild).
Det låg ungefär där Folkets Hus parkering är idag.
Gömma flaskor under nån bro, eller i nån postlåda, i närheten för att kunna gå ut ibland och förfriska sig med halvt nerfryst sörja.
Längst fram vid scenen dominerade vi dansgolvet till Boney M.:s ”Ma baker”, kastratsångarna Bee Gees ”Stayin´alive” från filmen ”Saturday Night Fever” eller någon annan discorökare. Kanske en tryckare till italienska ”Ti Amo” med Umberto Tozzi. När dj:n spelade Tom Robinsons ”2-4-6-8 motorway” var lyckan total och dansen ( nåja ) sjövild. Alltid kvällens höjdare.
I foajén tjuvrökte vi Glenn ( fabriksfimpar kallade vi dom för deras längd ) Marlboro eller Blend Menthol.
Och sista dansen bestod alltid av ”Goodnight Sweetheart” med Boppers.
18 år och bekymmersfri om framtiden var nog detta den roligaste tiden i min ungdom.
Affischer runt samhället har gjort gällande att ”Far o son disco” håller hov på lördag.
”Far o son disco” var det bästa discot som gick att uppbringa på våra breddgrader, (åtminstone tills dom spårade ur i början på 80-talet med charterturistiska sexlekar och annat ”kul”, fy)
Under veckan var det jakt på diverse tillhörande drycker, jag minns inte att jakten misslyckades någon gång men det var ändå lite stressigt.
Lördan kom och förfest hemma hos någon stackare som hade ff, eller eget rum på lagom avstånd från föräldrar. Som hos mig med rummet en trappa upp, där blev det ibland problem med frakt av div. buteljer förbi köket och vardagsrummet på nedre våningen när vi skulle gå.
Det blev en drink eller två ( jaja någon mer kanske) bestående av, för det mesta, Renat och Mer Äpple. Fanta Citron var också gångbart som groggvirke, ja t.o.m morsans essens-saft.
Hade nån Wyborowa eller Smirnoff var han kvällens kung.
Som en kompis nyligen kommenterade de drinkarna: Att man inte blev nykterist med tanke på vad man hällde i sig.
Sen bar det av. En promenad i svinkyla ner till danspalatset mitt i stan. KASKAD (se bild).
Det låg ungefär där Folkets Hus parkering är idag.
Gömma flaskor under nån bro, eller i nån postlåda, i närheten för att kunna gå ut ibland och förfriska sig med halvt nerfryst sörja.
Längst fram vid scenen dominerade vi dansgolvet till Boney M.:s ”Ma baker”, kastratsångarna Bee Gees ”Stayin´alive” från filmen ”Saturday Night Fever” eller någon annan discorökare. Kanske en tryckare till italienska ”Ti Amo” med Umberto Tozzi. När dj:n spelade Tom Robinsons ”2-4-6-8 motorway” var lyckan total och dansen ( nåja ) sjövild. Alltid kvällens höjdare.
I foajén tjuvrökte vi Glenn ( fabriksfimpar kallade vi dom för deras längd ) Marlboro eller Blend Menthol.
Och sista dansen bestod alltid av ”Goodnight Sweetheart” med Boppers.
18 år och bekymmersfri om framtiden var nog detta den roligaste tiden i min ungdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar