Jag minns när jag och min kusin J.O var 15 och cyklade ner till "Musik & Papper" för att köpa varsin lp-skiva för pengar vi tjänat på att hjälpa hans farsa med nåt jox.
Vad kusinen köpte minns jag inte men jag köpte den nybildade gruppen Rainbow´s första skiva "Rainbow". På lp-skivans tid kunde man ibland köpa skiva efter omslag,det har var ett sånt fall plus att jag visste vem Ritchie Blackmore var.
Jag blev knockad direkt. Med låtar som "Sixteenth century greensleeves", "Snake charmer" och, framförallt, "Man on the silver mountain" var det här det bästa jag hört någonsin. Halleluja.
Några år senare, runt 1982-83 nånting, köpte jag Black Sabbath´s "Mob Rules" i Torneå av alla ställen. Fråga inte varför i Torneå, men där köptes den i alla fall.
Ytterligare en tid senare kom så den riktiga höjdaren: "Holy Diver". Brorsan köpte den och jag spelade in den på kassettband. Jösses jä--ar vilken skiva. Den som inte headbangat till titellåten eller "Rainbow in the dark" har mycket kvar på sin att-göra-lista.
Den gemensamme nämnaren för dessa tre milstolpar i min musikvärld gick bort igår i magcancer. Ronnie James Dio, den lille mannen med en hårman som skulle göra Carles Puyol grön av avund och som gav hårdrocken dess främsta signum: pek- och lillfinger i luften, blev 67 år gammal.
Hårdrockshimlen blev en stjärna rikare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar